jag är svensk

det har gått upp för mej att jag inte är amerikan. jag är så förbannat svensk. men det är ok, det är i alla fall bättre än att va dansk eller finsk eller nåt sånt. jag säger inte norsk för att jag har upptäckt att norrmän är ganska coola. danskar gillar jag inte, fy fan. det där grötiga språket, deras berusade rödmosiga ansikten, smörrebröden och inte minst den där vidriga suggan pia kaersgaard och hennes kompisar. nä, nu överdriver jag såklart. det finns massa fina danskar, min gode vän johans mamma mikaela t.ex. hon är guld.

på dagarna läser jag pluras bok, ett slags hopkok av biografi, memoarer, och hans blogg. den är bra, han är ingen världsstilist direkt men han är lite som jag själv känner mej. passionerad, intelligent, känslig men med en clowns själ som alltid måste fucka upp allt. det där är snott direkt ur olivers stones film om the doors. ni som inte har sett den bör göra det, den är riktigt bra faktiskt. det var den som gjorde mej till en fan av val kilmer, men inget större fan av bandet direkt.
jag blev intresserad av eldkvarn via pluras blogg, det måste jag erkänna. den var så jävla bra, han har ju levt rullan av bara helvete. jag älskar sånt. så släppte dom ju svart blogg förra året och den är jättebra. plura har fått mej att gilla sverige. texterna handlar om somrar, städer, kvinnor och sprit på ett sentimentalt men skönt opretentiöst sätt.

häromkvällen låg jag i sängen och bara insöp sverigeromantik på högsta nivå. jag kollade gamla musikvideor med eldkvarn, mauro scocco, peter lemarc m.fl. jag älskar sarah med mauro scocco, det är min nya favorilåt alla kategorier. kolla videon till den på youtube, då gillar man den ännu mer. sommar i sthlm 1988, åh va jag önskar att jag var där. då var jag tre år och härjade på mitt dagis.

jag var och tvättade igen häromdan. det är coolt som fan med laundrys, borde vi också ha i sverige.









central park lake.







det är väldigt vackert här i tallinn. nä, nyc är det ju. här kan man gå omkring och bara drömma sig bort ett slag.

dagarna med rasmus och joel

vi tittar ut över ground zero.










det verkar som att dom fortfarande inte har bestämt vad som ska byggas här. för att citera en av mina hjältar penn jillette "Just rebuild the towers, make them even higher this time. Wouldn't that be the biggest fuck you to the terrorists?". jag håller med.



rasmus backar inte för ansträngande positioner när det gäller att ta bra bilder.





.

någonstans i brooklyn.



prospect park, brooklyn.



prospect heights/park slope, brooklyn.





new york är kontrasternas stad. halvslummiga backyards och så helt plötsligt en droska hämtad ur själva Askungen.











en snubbe som sjöng gamla Princelåtar på högsta volym. notera pojken som sitter och sover i stolen brevid.



bilder från haket fat cat. jazzklubb/biljardhall/pingishall/spelhall på samma gång.













Beldina och hennes kompis Vera. båda från stockholm.



min trappuppgång.


senaste bildskörden

senaste bildskörden är här.



The "Friends"-building. Bedford st, Greenwich Village.













albert på innergården av chelsea international hostel.



rasmus har tatt en tupplur inför kvällen.







affärskomplexen runt wall st, financial district.





mer kommer inom kort.


en update igen

livet går vidare här i den stora staden. som faktiskt inte är riktigt så knäckande stor som man kanske tror. manhattan är fullt greppbart, det är ganska (ganska) lätt att ta sej runt med tuben och folk är som sagt väldigt hjälpsamma när man frågar om nåt. häromdagen frågade jag en kvinna i 40års åldern om vägen till en jazzklubb jag skulle till varpå hon först säger att hon inte är säker och sen tillägger "just hold on a second, I can call my friend and ask her" och jag försöker med ett "oh, don't bother that much, I can ask someone else", men hon ringer upp sin kompis och frågar om hon sitter framför datorn. "Can you do me a favor, look up where Jazz standard is, there's a guy here who wants to know".
den typen av hjälp tror jag aldrig jag fått förut. jag tackade henne ordentligt, hon önskade mej en trevlig kväll och försäkrade att det var ett bra ställe, hon hade sett sin systerson spela där för en tid sen etc etc.

idag kom det fram en kille med en pärm när jag satt och läste och frågade om jag var en "registered democrat". skumt att ta för givet att jag är demokrat. registered voter hade vart mer på plats. jag hade blivit sur om nån svensk hade kommit fram och frågat om jag var medlem i socialdemokraterna eller nåt sånt. jag svarade att jag inte var amerikan och då  frågade han mannen brevid mej, som svarade samma som jag. karln var dansk och vi började prata om east village och vilket bra område det är. vad jag förstod var han dokumentärfilmare och hade tydligen fått sin senaste film visad i svensk teve. fjärrsyn som dom säger. han trodde jag var här och pluggade när jag sa att jag var på semester. det uppstod några kommunikationsproblem till och jag tittade på klockan och ljög att jag var tvungen att gå. jag fattar ju knappt vad skåningar säger, än mindre danskar.

ikväll ska vi åka upp i empire state och ta bilder osv. återkommer inom kort med en ny skörd.

ny kamera

ny kamera inhandlad, på 34th st. en vänlig pakistanier servade mej och erbjöd ett pris som managern egentligen inte godkände. han gnällde lite på honom först men sa sen att "you better take advantage of that guy, you're not gonna get it cheaper anywhere else". jag flinade och fick kameran för 150 istället för 200 som den egentligen kostade. nice.

resten av dagen har spenderades med att försöka få tag i Rasmus och gänget. det har varit ingen lycka. verkar som vissa leverantörer inte kan ta emot sms även från andra svenska bolag. jag har facebookat honom också, Rasmus om du läser detta så hör av dej snarast. imorgon blir ännu en het dag och Jones's Beach väntar på oss.


kameran borta/stulen

fanskap.
jag spenderade några timmar i tompkins square park idag, läsandes min bok. det var trevligt. när jag sen gick vidare märkte jag att kamerahelvetet var borta. tror att jag lagt den brevid mej när jag satte mej ner första gången. måste ha glömt den där när jag bytte plats och satte mej lite längre bort. jag började leta och några vänligt sinnade undrade vad jag letade efter och upplyste mej om att ingen hade tagit nått ur min väska i alla fall. får köpa en ny imån.

dom här bilderna är tagna runt och på times square, 42nd st.

























update


jag har spenderat min första vecka traskande runt omkring på manhattan. folk går väldigt mycket här, överallt och dygnet runt. det finns faktiskt väldigt få tjockisar här och det är självklart allt gående som gör att folk håller ner vikten.

alla pratar om valet nu. slår man på teven är det diskussioner nonstop. obama har vunnit racet, den nyheten har kanske nått sverige också. hilary har vartit en god förlorare faktiskt och uttalade till och med de magiska orden "I endorse Obama" vilkett tydligen är väldigt viktigt. hon kommer antagligen bli vice president ifall demokraterna vinner. det verkar som folk är försiktiga med att sia om utfallet. i princip alla är demokrater i nyc men man är medveten om den stora landsbygden och alla som traditionellt röstar republikanskt oavsett vad det har för konsekvenser för deras liv.

min flatmate bonnie och jag var ute tidigare i veckan och käkade sushi, drack några bärs och snackade. hon är från georgia och det är typ 90 % republikaner där. hennes mamma är en "hardcore democrat" och hon är själv mycket vettig, påläst och intresserad av EU faktiskt. jag försökte förklara så gott jag kunde hur det är att leva i sverige som EU land och hon svarade på massa frågor om usa och hur folk tänker och tycker här. många fördomar blev bekräftade av henne men också många av mina högre tankar om detta knasiga land.

nåt som stämmer med usa eller i alla fall nyc är öppenheten. den finns överallt, folk är öppna, dörrar är öppna, affärer, butiker, barer, restauranger, kyrkor. allt är öppet nästan jämt. folk är också orädda för tillfälliga kontakter, man småpratar och gör sej nästan bekanta i 10 minuter och sen skiljs man åt och ser varandra kanske aldrig igen. det finns inget av den svenska mentaliteten att det inte är nån idé att bekanta sej. det spelar liksom ingen roll om man aldrig ses igen. man hade trevligt en stund ihop, vad är det för fel med det? önskar att svenskarna var mer sånna.
vi behöver öka i folkmängd i sverige, till typ 20 miljoner. så kan det kanske bli lite mer kontinental, öppen, avspänd atmosfär.

här kommer lite mer bilder.







 59th st, upper east side







 i utkanterna av central park east







 
baseballplaner finns överallt i parken.





notera skylten. broadway it is.


lite mer bilder

första riktiga dagen åkte jag till 59th st. gick därifrån till central park west och tog en mängd bilder. håll till godo. dom här bilderna är tagna i east village, där jag bor.


image13

här är huset, klassiskt med stegar på utsidan.

image14

image15

image18

image19 frukost på mud

image20 
korsningen E 9th st och 2nd avenue, man ser lite av village grocerys där jag ofta handlar. dom har allt i princip.

image21

image22

här kan man köpa kosherfalafel. sånt finns inte i sverige.

image23 
astor place, här tar man tuben.

image24

klassiskt news stand.
det tar skräcklång tid att ladda upp bilderna, mer kommer.


Premiär!


premiär för new york-bloggen!
jag landade på newark airport halv två lokal tid och var helt till mej i trasorna. jag hade inte sovit på drygt 24 timmar. en 10 timmars resa var äntligen över och jag hade klarat passkontrollen, som faktiskt gick smidigt trots mitt tvättade pass. en mr. ramirez tittade misstänksamt på mej och jag fick för tredje gången förklara att mitt pass råkat hamna i tvätten. "how long are you staying here?" och "what kind of work do you do sir?". jag svarade som det var, tog fingeravtryck och ögoncheck (det är praxis) och sen fick jag ett "take care, man" och kände en lättnad. efter 9/11 har flygplatskontrollerna spårat ur helt, man tycker att säkerhet går före frihet i detta land of the free.

ute på busshållplatsen såg jag antagligen jävligt bortkommen ut för en svart kille som såg ut att vara i min ålder tog av sej hörlurarna liksom i förbifarten och förklarade vänligt vart jag skulle åka. "you're welcome" fick jag när jag tackat för hjälpen. jag åkte in till newark penn station med en buss där jag var den enda vita personen. det verkar i princip bo bara svarta i new jersey. där fick jag byta till ett tåg som åkte till manhattan. klev av på pennsylvania station, och ut på gatan. fick en chock. det går inte att återge känslan och synerna av dom stora avenyerna och gatorna på vare sej film eller foto. det är sinnesböjande. jag har aldrig sett så stora byggnader i mitt liv förut. eller så förbannat mycket grejer som låter, blinkar, pulserar. bilar som trängs med taxibilar, bussar, ambulanser som sicksackar mellan fordonen i ilfart, samtidigt som chauffören nonchalant har en arm med en cigg ut genom fönstret.

jag fångade en bulle och åkte ner till astor place som är nära min lägenhet. taxichauffören var afrikan och bröt mycket, han sa att jag hade lyckats med min dialekt. taxibilarna bara flyter fram över gatorna, hur bekvämt som helst. det finns tv i dom och man sitter alltid i baksätet vilket jag tycker om. resorna är billiga som fan, jag åkte 10 min för 8.50, vilket är typ 65 spänn. vad kostar det i sverige, 250 typ.

jag lyckades hitta lägenheten efter nån kvart och kraschade i soffan samtidigt som Mandy flängde runt och packade det sista inför sin resa till Ecuador.

image12


image2

image3

image9

image10

image11

RSS 2.0