new york-bloggen

livet går vidare här i den stora staden. som faktiskt inte är riktigt så knäckande stor som man kanske tror. manhattan är fullt greppbart, det är ganska (ganska) lätt att ta sej runt med tuben och folk är som sagt väldigt hjälpsamma när man frågar om nåt. häromdagen frågade jag en kvinna i 40års åldern om vägen till en jazzklubb jag skulle till varpå hon först säger att hon inte är säker och sen tillägger "just hold on a second, I can call my friend and ask her" och jag försöker med ett "oh, don't bother that much, I can ask someone else", men hon ringer upp sin kompis och frågar om hon sitter framför datorn. "Can you do me a favor, look up where Jazz standard is, there's a guy here who wants to know".
den typen av hjälp tror jag aldrig jag fått förut. jag tackade henne ordentligt, hon önskade mej en trevlig kväll och försäkrade att det var ett bra ställe, hon hade sett sin systerson spela där för en tid sen etc etc.

idag kom det fram en kille med en pärm när jag satt och läste och frågade om jag var en "registered democrat". skumt att ta för givet att jag är demokrat. registered voter hade vart mer på plats. jag hade blivit sur om nån svensk hade kommit fram och frågat om jag var medlem i socialdemokraterna eller nåt sånt. jag svarade att jag inte var amerikan och då  frågade han mannen brevid mej, som svarade samma som jag. karln var dansk och vi började prata om east village och vilket bra område det är. vad jag förstod var han dokumentärfilmare och hade tydligen fått sin senaste film visad i svensk teve. fjärrsyn som dom säger. han trodde jag var här och pluggade när jag sa att jag var på semester. det uppstod några kommunikationsproblem till och jag tittade på klockan och ljög att jag var tvungen att gå. jag fattar ju knappt vad skåningar säger, än mindre danskar.

ikväll ska vi åka upp i empire state och ta bilder osv. återkommer inom kort med en ny skörd.